Generna och samhället.
Innehållsförteckning / Föregående kapitel

Egoism och välstånd.

Då människan är skapad genom den biologiska evolutionen, där kampen för att överleva är ett viktigt inslag, strävar varje individ oftast efter att förbättra sin egen situation. Alla djur som liksom människan är skapade genom den biologiska evolutionen är därför av naturen egois­tiska. Den liberala ideologin går ut på att man utnyttjar denna egoism för att skapa ett bättre samhälle. Om man ger individerna frihet att arbeta för sin egen välfärd, kommer det flesta att få största möjliga välfärd. Kampen för att överleva är primärt inte en kamp mot andra, utan en kamp för att skapa mest fördelaktiga villkor för sig själv. Genom att samarbeta med andra kan man förbättra sina levnadsvillkor mer, än om alla bekämpar varandra. Eftersom handlingar som är till gagn för en själv ej därför automatiskt är till skada för andra lika lite som osjälviska handlingar alltid är till nytta för andra, är det fel att tala om egoismen som den största synden, och döma handlingar enbart efter huruvida dom är själviska eller osjälviska.

Om jag tillverkar medicin som jag sedan säljer till sjuka medmänniskor, är det en självisk handling eftersom jag gör det för att tjäna pengar, men samtidigt är det till gagn för mina medmänniskor som med hjälp av mina mediciner kan bli botade från sjukdomar.

Om jag skär sönder sätet i en tunnelbanevagn är det en osjälvisk handling eftersom jag kan ju inte ha någon nytta av att sätet är sönderskuret, men handlingen är trots det inte till gagn för mina medmänniskor.

Det är därför ointressant huruvida en handling är egoistisk eller ej, det viktiga är om den är till skada eller nytta för medmänniskorna. För att skapa det bästa möjliga samhället bör man därför se till så att dom handlingar som är till nytta för medmänniskorna, också är till nytta för den som utför handlingen, och att dom handlingar som är till skada för medmänniskorna också är till skada för den som utför handlingen. Detta åstadkommes genom straff och belöningar, varvid människornas egoism leder till att dom samarbetar och hjälper varandra. Människornas handlingar styrs inte enbart av egoismen, utan de kan ofta hjälpa varandra utan att de därför behöver tjäna på det, vilket kallas för alltruism. Man får dock människorna mer hjälpsamma mot varandra om man får alltruismen och egoismen att samverka.

Egoismen och evolutionen.

Människans egoism är ett resultat av att människan är skapad genom det naturliga urvalet, medan maskinerna är oegoistiska ty dom är skapade av människan. Även djuren som är också är skapade genom naturligt urval är egoistiska. Det naturliga urvalet medför att de djur som av egoistiska skäl främjar sin egen överlevnad har en bättre chans att föra sina egna gener vidare till nästa generation. Kan man tänka sig att det skulle kunna existera egoistiska maskiner som gör uppror mot människan, eller oegoistiska djur?

Djur är oegoisiska om det gynnar deras gener, vilket de visar genom omvårdnaden av sin avkomma. Fortplantning ökar inte överlevnaden för den enskilda individen, varför han ur egoistisk synvinkel inte borde ha något behov av att fortplanta sig. Generna däremot har ett behov av att påverka individen till att fortplanta sig. Eftersom det är de gener som lyckas påverka individen till att fortplanta sig som ger upphov till nya individer skapas därmed individer som kan påverkas av genernas behov.

Om det gynnar fortplantningen av generna hos ett djur att vara oegoistisk så blir resultatet att djuret blir oegoistiskt. Bytesdjur försöker av egoistiska skäl att undkomma att bli uppätna, då det är de djur som lyckas undkomma som kan föra sina gener vidare. Om man däremot skapar en situation där det är de djur som blir uppätna som lyckas föra sina gener vidare, skulle det leda till att det utvecklades oegoistiska djur som strävade efter att bli uppätna. Ett exempel på detta är människans husdjur där människan genom avel skapat djur som är anpassade efter människans behov. Att våra grisar oegoistiskt skulle sträva efter att bli uppätna är dock inte troligt, då dom inte själva kan avgöra om dom skall bli slaktade. Om grisarna själva kunde välja och om man bara förde generna vidare från de grisar som valde att bli slaktade skulle det leda till att man efter många generationer fick oegoistiska grisar som strävade efter att få bli uppätna.

Om maskinerna skulle utvecklas av det naturliga urvalet istället för av människan, skulle det leda till att man erhöll egoistiska maskiner, som enbart tjänade sina egna syften. En förutsätt­ning för detta är att främst att maskinerna kan konstruera och tillverka sig själva men även att människan inte lägger sig i resultatet. Enbart att maskinerna kan konstruera och tillverka sig själva räcker inte för att det skall utvecklas egoistiska maskiner. Generna hos våra husdjur medför att dessa har förmågan att konstruera och tillverka sig själva, men genom avel gynnar vi de gener som konstruerar husdjur som uppfyller våra behov. Så länge som människan kontrollerar vad maskinerna konstruerar och tillverkar kommer dom inte att tillverka egoistiska maskiner som gör revolution mot människan.

Dom bästa levnadsvillkoren för en art erhållas om alla individer är snälla och hjälpsamma mot varandra. Detta är dock inte vad biologerna kallar för en evolutionärt stabil strategi. Instabiliteten ligger i att om alla andra är snälla, så skulle en elak individ leva gott på de andras bekostnad, varvid de gener som ger upphov till elaka individer, därmed skulle gynnas av det naturliga urvalet. Om alla är elaka blir dock resultatet att alla får totalt sett sämre levnads­villkor. Den strategi som därför utnyttjas av djur är att vara snäll mot den som är starkare, för att undvika att skadas i konflikter, och elak mot den som är svagare, för att vinna fördelar på dennes bekostnad. Därav kommer tendens hos vissa att känna en instinktiv förakt för svaga människor.

Att skapa ett alltruistiskt samhälle.

En gång i tiden före historiens gryning när även människorna var vilda djur, levde människorna i det rättslösa natursamhället under samma villkor som de vilda djuren. Detta samhälle styrdes av nävrätten, varför tron på den goda vilden är en myt. Människorna har dock genom historien strävat efter att skapa ett mer alltruistiskt samhälle, vilket har lett till bättre levnadsvillkor för människorna. De bättre levnadsvillkoren har dock ofta lett befolkningstillväxt istället för ökad levnadsstandard. Olika metoder för att främja alltruismen kan därvid urskiljas:

     Lagstiftning.
Människorna kan genom att tala med varandra, vilket djur icke kan, komma överens om att vara snälla mot varandra, och att genom gemensamma åtgärder straffa dom som försöker skaffa sig fördelar genom att vara elaka.

     Penningekonomi.
En individ erhåller pengar genom att utföra tjänster åt andra individer, varefter han kan använda pengarna till att få andra till att utföra tjänster åt honom. Penningekonomin stimulerar därvid individerna till att utföra tjänster åt varandra. Pengar är därmed snarare moraliska än omoraliska, vilket socialister och kristna fundamentalister vill få oss att tro.

     Religion.
I många religioner finns påbud om att man skall hjälpa andra människor även om man inte tjänar något på det själv. Belöningen erhålls i livet efter döden. Enligt kristen tro får man då komma till Gud i himmeln, medan hinduerna tror på att goda människor återföds i en högre samhällsklass.

Lagstiftning och penningekonomi medför att det kan vara en evolutionärt stabil strategi för människor att vara snälla mot varandra. Lagstiftning har dock begränsningen att man bara kan straffa dem som skadar andra och penningekonomin att man bara utför tjänster åt de som utför tjänster åt andra. Religionen däremot kan få människorna till att oegennyttigt utföra tjänster även åt de som inte har förmågan att tjäna åt andra. Problemet är dock att religion i sig inte gör det alltruistiska beteendet till en evolutionärt stabil strategi. Våra gener påverkas inte av vad som eventuellt händer med vår själ efter döden.

Politikerna har numera tagit över en stor del av alltruismen genom att överföra pengar via skatte och bidragssystemet till de svaga grupperna i samhället. Socialisterna tror att om några har det besvärligt, så beror det på att de som har det bra har stulit från de som har det svårt. De tror att de sociala problemen kommer att försvinna om samhället genom fördelningspolitik maximerar överföringarna. Problemet är dock att välfärdssamhället i sig är evolutionärt instabilt och kan därför att bli en historisk parentes. Om man tar från var och en efter hans förmåga och ger till var och en efter hans behov, kommer det naturliga urvalet att leda till att andelen individer med förmåga minskar samtidigt som andelen med behov ökar.

Brott och straff.

Rättsväsendet uppgift att stäva brottsligt beteende är avsett att avhålla personer från att genom sina handlingar skada andra. Bestraffningen av dom som skadar andra skall ombesörjas av myndigheterna, så att alla, eller så många som möjligt, av alla brottsliga handlingar blir straffade. Det är också viktigt att man inte straffar oskyldiga och att straffet står i rimlig proportion till brottet. Genom lagstiftningen regleras vad som är så skadliga handlingar att dom skall straffbeläggas, och vilka straffsatser som därvid skall utdömas. Dock kan man inte straffbelägga allt som är skadligt för andra, då det medför att man blir tvungen att straffa en alltför stor del av befolkningen, så att respekten för lagen försvinner. Därför är det inte möjligt att förbjuda alkohol trots den skada som alkoholen medför. I de länder där man försökte det ledde det till att man fick en stor grupp brottslingar som langade sprit, uppbackade av en törstig allmänhet. Man kan inte ropa på lagstiftning och kräva förbud för allt som man tycker illa om, bara för att visa att man är  emot det. Man måste begränsa sig till att lagstifta mot sådant som är så skadligt att man absolut inte kan tillåta det.

Eftersom det finns människor som begår brott, och döms till fängelse, anser många att straff därmed inte fyller någon funktion, därför att det inte har avhållit dessa personer från att begå brott. Eftersom våra lagar icke är naturlagar, är det möjligt att bryta mot dom. Skulle dom som bryter mot lagarna kunna göra det utan att de drabbades av några konsekvenser, så skulle dock lagarna reduceras till att bli vackra ord, som ingen egentligen behöver bry sig om. Brott får inte löna sig! Visst är det ett samband mellan fattigdom och kriminalitet. Men, utan straff skulle vi få ett samband mellan rikedom och kriminalitet istället för mellan fattigdom och kriminalitet. De kriminella skulle bli rika på det de genom brott rövade från sina medmänniskor. Men i samhällen där det är ett samband mellan rikedom och kriminalitet kommer kriminaliteten at vara ett mycket större problem än i samhällen där det är ett samband mellan fattigdom och kriminalitet.

Påståendet att upptäcktsrisken har en större betydelse än straffet är visserligen sant, men utan straff skulle upptäcktsrisken sakna betydelse. Då det endast är de brott som upptäcks som kan bestraffas är de reella straffen för brottslig verksamhet upptäcktsrisken multiplicerad med straffsatsen. Om straffet för inbrott är 10 månaders fängelse och upptäcktsrisken är 10%, får brottslingarna i genomsnitt sitta inne 1 månad per inbrott. Man kan ta flera exempel från verkligheten som visar att straff har en allmänpreventiv verkan. Till exempel: Varför har inte poliser strejkrätt? Vid de få tillfällen utomlands när polisen har strejkat har det lett till allmän massbrottslighet i form av plundring av affärer. Om rättsväsendet sätts permanent ur funktion leder plundringen till att produktionen av varor och tjänster upphör, eftersom ingen kan få betalt för utfört arbete. Detta illustreras av ett annat exempel; Somalia. Samhällets upplösning efter förra diktatorns fall ledde till att beväpnade banditgäng tilläts härja fritt. Då banditerna stal allt vågade ingen odla livsmedel, vilket ledde till allmän massvält. Då även livsmedelshjälpen utifrån plundrades skickades FN-trupper till Somalia för att skydda hjälpsändningarna.

Ett katastrofscenario;

Avskaffande av straffen för brottslingar i Sverige, i tron att de inte har en avskräckande effekt, kan i värsta fall leda till att FN tvingas att skicka trupper för att skydda hjälp­sändningar till svältande svenska barn.

Om vi vill att lagarna skall efterlevas så måste de som bryter mot dem straffas. Det finns ingen anledning att tycka synd om brottslingarna då dom trots allt har bättre levnadsvillkor i fängel­serna än vad vi andra skulle ha om vi inte satte brottslingarna i fängelse. Fängelserna fyller en viktig funktion genom att de förhindrar brottslingarna från att begå brott. Lagarna om straff­lindring för ungdomar, får tyvärr den effekten att ungdomarna inte får lära sig att brott inte är tillåtet. När dom sedan blir vuxna, blir dom straffade för brott som dom tidigare kunnat göra utan att drabbas av några allvarligare konsekvenser. Då har dom dock fått kriminella vanor som dom har svårt att ta sig ur.

Kriminalitetens genetiska bakgrund.

Varför finns det människor som trots hotet om bestraffning begår brott? Hos de flesta vilda djur, vilka lever i det rättslösa natursamhället är brottsligt beteende något naturligt. Hos dom flesta däggdjursarter utkämpar hanarna strider med varandra om vem som skall tillåtas att betäcka honorna. Även den sociala rangordningen bestäms genom strider mellan individerna. Hos de vilda djuren medför ett kriminellt beteende att det enskilda djuret lättare kan vinna dessa strider och får därmed en bättre social position och rikligare avkomma. Som exempel kan nämnas hur man skaffar sig familj om man är lejonhane: Först söker man rätt på en familj där far i huset blivit gammal och svag, och inte längre kan försvara sig. När man har besegrat och jagat iväg honom fortsätter man med att jaga iväg dom äldre sönerna, varefter man dödar alla små barn. Då honorna därmed är utan barn kommer deras fortplantningsbehov att medföra att dom börjar uppvakta den nya familjefadern.

Eftersom detta beteende är nära förknippat med fortplantningen, har generna ett stort behov att påverka beteendet. Ur rent egoistisk synvinkel vore det bättre för den enskilda djurhanen att dra sig undan, än att riskera att bli skadad i kampen om honorna. Uppkomsten av gener som gör att han ändock deltar i kampen, är därmed oundvikligt, då bärare av dylika gener får en rikligare avkomma. Detta medför att de gener som gör ett djur får ett kriminellt beteende gynnas genom det naturliga urvalet.

Genom att människan inte längre lever i det rättslösa natursamhället, där man måste slå sig fram med nävrätten, utan i samhälle som regleras av lag och ordning, är ett kriminellt beteende inte längre fördelaktigt för den enskilde individen. Kriminalitet medför i det moderna samhället en social utslagning. Människan är därvid ett sällsynt undantag i djurriket. Ett beteende som genom årmiljonernas evolution varit fördelaktigt för den enskilda individen, har numera blivit ofördelaktigt. Då generna förändras genom naturligt urval, vilket är en mycket långsam process, kan gener som uppmuntrar kriminellt beteende fortfarande finnas kvar hos somliga. För att generna skall finnas kvar hos alla krävs att generna vore så fördelaktiga att individer utan dessa gener inte skulle överleva eller inte kunna fortplanta sig. En stor del av problemen i dagens samhälle som kriminalitet och missbruk orsakas m.a.o. av gener som härstammar från en tid då kriminellt beteende var en evolutionärt stabil strategi.

Att det är gener vars syfte är att förmå hanarna att deltaga i kampen om honorna, som ligger bakom kriminalitet, styrks av att kriminaliteten främst utövas av män, i samband med att dom blir könsmogna, och av att en stor del av kriminaliteten hos yngre män är oegennyttig, som t.ex. vandalisering. Dessa ungdomar styrs av ett behov att få slåss och samlas i gäng som försöker hitta några motståndare att slåss mot. Vissa gäng väljer att överfalla individer med annan etnisk bakgrund, medan andra överfaller de som håller på andra fotbollslag. Att många är revolutionära i ungdomen kan bero på att generna då får dom att känna ett behov av att slåss, varför dom anammar en radikal ideologi som kan utpeka en motståndargrupp att slåss mot och som ger dom tron att dom kan skapa ett bättre samhälle genom att besegra dessa motståndare. Att det är de pojkar som har en dålig kontakt med sina fäder som blir värstingar, tyder dock på att barn i först hand tar efter sina föräldrar, och att generna som ger detta beteende träder i funktion när det saknas en far som kan tjäna som förebild för barnet.

Genernas inverkan på beteendet.

Om man analyserar beteenden hos vilda djur, så finner man att det är en fullt logiskt anpassning avseende på behovet hos generna, till den miljö djuret lever i. Den logiskt tänkande människan visar däremot upp många beteenden som är logiskt inkonsekventa och många gånger närmast självdestruktiva. Detta beror på att människan lever i ett annat samhälle än det hon skapad för och som generna är anpassade till. Det medvetna agerandet hos människorna är fullt logiskt, men inte alltid de beteenden som uppkommer under inverkan av generna.

Hur påverkar generna individens beteende och kan man åtgärda detta? Generna utnyttjar lustcentrum till att påverka individens beteende genom att belöna denne med lustkänslor, när han gör sådana handlingar som generna är programmerade till att få honom att utföra. Generna är nedärvda biokemiska dataprogram, som inte kan förutse alla situationer som en individ kan komma ett möta under sitt liv. Därför är vi alla försedda med en hjärna och kan tänka och handla självständigt utan att detaljstyras av generna. Individens beteende styrs av den del av hjärnan som kallas det primära medvetandet, som strävar efter att uppfylla individens överlevnadsbehov, vilket är gemensamt för individen och generna. En annan del som kallas lustcentrum övervakar det primära medvetandets agerande och påverkar genom lustkänslor det primära medvetandet och därigenom individen till att uppfylla genernas specifika behov. Då man ej måste utföra de handlingar som man får lustkänslor av att göra, kan man inte säga att generna styr individens beteende, enbart att de påverkar beteendet. Hur stark denna påverkan är bestäms dock av generna.

Genom biokemiska analyser har man i blodet hittat ämnen som monoaminooxidas, MAO och serotonin. Halten av dessa ämnen varierar mellan olika personer, varvid de som har låg halt av dessa ämnen och en hög halt av det manliga könshormonet testosteron ofta blir kriminella. Enligt vissa uppgifter är det låg serotoninhalt och enligt andra låg MAO-halt som ger denna effekt, varför beteckningen MAO för enkelhets skull får representera båda och eventuella andra ämnen som i låg halt kan ge kriminellt beteende. Då MAO hämmar lustcentrum i hjärnan, har MAO-halten ett stort inflytande på individens beteende, samt på genernas förmåga att påverka detta. Individen kan även själv påverka lustcentrum med t.ex. alkohol, vilket leder till att personer med låg MAO-halt även lätt blir alkoholister.

Då man inte kan tala med djur skiljer man inte på medvetet agerande hos djur och beteenden som uppkommer under inverkan av generna. Genom att fråga en människa varför han gjorde något, kan man få fram orsakerna, om det är ett medvetet agerande planlagt av det primära medvetandet. Det beteende som en individ utför under påverkan från lustcentrum, har en individ oftast svårt att logiskt förklara. Om man frågar några unga ligister varför de slagit ner någon totalt främmande person som de träffat på ute på gatan kan svaret bli; "vet ej".

En individ som p.g.a. lustcentrum frestas till att begå brott kan inta olika attityder till sin brottslighet. Antingen kan han bli en förhärdad brottsling som anser sig ha rätt att begå brott, kanske motiverad med någon oförrätt som han anser sig ha blivit utsatt för. Men brottslingen kan också inse att det är fel att begå brott att brott egentligen inte lönar sig, och därmed försöker avhålla sig från att begå brott. Då han inte klarar av att avhålla sig från att begå brott, p.g.a. de lustkänslor han känner då han begår brott, blir resultatet att han får stora psykiska problem enär han inte kan förstå varför han inte klarar av att i likhet med de flesta andra leva ett liv utan kriminalitet. Den sistnämnda gruppen interneras ofta i sluten psykiatrisk vård i tron att det är deras psykiska problem som orsakar deras brottslighet. Så länge som personen är internerad och därmed förhindrad från att begå brott kan man bota honom från hans psykiska problem, varefter läkaren kan skriva ut honom i tron att han nu är frisk och inte kommer att begå nya brott. Då han inte längre är genom internering är förhindrad från att begå brott kan då de lustkänslor han får av att begå brott leda till att han återfaller i brottslighet, varvid de psykiska problemen återkommer. Det är alltför ofta som man läser på tidningarnas löpsedlar om friskskrivna brottslingar som begår nya brott så fort som dom har släppts ut från den psykiatriska anstalten. Det räcker inte med att bota de psykiska problemen utan man måste även studera möjligheterna att genom medicinering eller operation hämma lustcentrum i hjärnan. Detta kommer även att minska brottsligheten hos de förhärdade brottslingarna, för om de inte känner några lustkänslor när de begår brott så kommer de inte längre att behöva legitimera sin brottslighet genom att anse sig ha rätt att begå brott.

Fortplantningsstrategier.

Två skilda strategier för fortplantning existerar hos djur, kvantitet och kvalitet. Antingen föder man så riklig avkomma som möjligt med hopp om att några skall överleva, eller så föder man några få som man tar väl hand om. Valet av strategi styrs av generna. Vilken strategi som förekommer beror givetvis på djurens förmåga att ta hand om avkomman, samt på om djuret kan avgöra vilka som är dess avkomma. Hos högre djur förekommer därför kvalitetsstrategin, medan de lägre stående djuren utnyttjar kvantitetsstrategin. Hos människans närmaste släktingar däggdjuren är det även skillnad i strategi mellan könen. Honorna bär ungarna i sin kropp tills dom har vuxit sig stora nog för att kunna klara sig själva, varefter dom får di av modern under den första levnadstiden för att ytterligare öka överlevnadschansen. Hanarna däremot strävar endast efter att betäcka så många honor som möjligt, och ägnar en stor energi till att slåss med dom andra hanarna om vem som skall tillåtas att betäcka honorna.

Hos vissa djurarter som t.ex. den afrikanska nakenråttan är det istället honorna som slåss med varandra om vem som skall tillåtas att föda ungar. Dessa arter kännetecknas av att de lever i flock, varvid flocken gemensamt samlar in föda åt ungarna. Genom att besegra de andra honorna, kan den dominerande honan tvinga flocken att enbart försörja hennes ungar, varvid hon kan föda fler ungar. Det naturliga urvalet leder därvid till att det är honorna som slåss med varandra istället för hanarna. Hos de djurarter där honorna slåss med varandra har det naturliga urvalet lett till att honorna är större och har mer muskelstyrka än hanarna. Hos de flesta djurarter är det dock hanarna som slåss med varandra, varvid hanarna är större och har mer muskelstyrka än honorna. Att män i genomsnitt är större och har större muskelstyrka än kvinnor, tyder på att människan genetiskt tillhör de arter där hanarna slåss med varandra om vem som skall para sig med honorna.

Hos fåglarna är det däremot vanligt att hanar och honor lever tillsammans under äktenskaps­liknande förhållande och hjälps åt med att föda upp ungarna. Skillnaden beror på att en fågel­hane i motsats till en däggdjurshane lättare kan avgöra vilka barn som är hans. Tiden från det att fågelhonan betäcks till äggläggningen är mycket kort, jämfört med tiden från betäckningen av en däggdjurshona tills det att ungen föds. Genom att fågelhanen hjälper till att föda upp ungarna kan ungarna även växa snabbare och snabbt bli flygfärdiga, varvid den riskfyllda tid i livet då fågelungarna är markbundna avkortas. Jämställdheten mellan män och kvinnor skulle varit mycket större om människorna ej vore däggdjur, utan i likhet med fåglarna lade ägg.

Äktenskapets uppkomst.

Då människorna är däggdjur finns denna skillnad i strategi mellan könen till viss del även hos människor. Män kan få riklig avkomma genom att para sig med många kvinnor, medan kvinnorna istället ökar sin avkomma genom att välja män som kan hjälpa till med att ta hand om barnen. Detta gör att män i större utsträckning än kvinnor är intresserad av lösa förbindelser, medan kvinnorna är mer intresserade av äktenskap. I det tidigaste mänskliga samhället var förhållandena närmast som hos våra släktingar däggdjuren. I dessa samhällen vet man inte, eller bryr sig inte om vem som är far till barnen, utan kvinnorna får ta hand om barnen på egen hand. Då alla män har sexuellt umgänge med alla kvinnorna, går det ej att avgöra vilken man som är far till ett visst barn. Eftersom arvsrätt i ett dylikt samhälle endast kan existera på mödernet, brukar dessa samhällen kallas för matriarkaliska. Sexualmoralen i ett sådant samhälle är dock sådan att kvarvarande dylika samhällen i herrtidningar kan skildras under rubriker som "kärlekens öar", d.v.s. ett paradis för män.

Äktenskapet uppkom i och med införandet av faderskapet och det patriarkaliska samhället. I och med samhällets utveckling och övergången från jakt och fiske till jordbruk och husdjurs­skötsel, krävdes mer arbete för brödfödan, och därmed också mer arbete för att försörja barnen. Kvinnorna kunde inte längre ensamma föda barnen utan männens arbetsinsatser blev nödvändiga, vilket resulterade i äktenskapet. Äktenskapets syfte är att göra det möjligt att avgöra vem som är far till barnen, så att även faderns arbete kan utnyttjas för barnens försörj­ning. Äktenskapet är i sin ursprungliga form ett avtal mellan en man och en kvinna där hon förbinder sig att enbart ha sexuellt umgänge med honom i utbyte mot att han hjälper till med att försörja dom barn som hon föder, som han genom avtalet är far till. Därför är det enligt gamla testamentet äktenskapsbrott om kvinnan har sexuellt umgänge vid sidan om äktenskapet, men inte om mannen har det. Äktenskapet innebar därmed en större inskränkning i kvinnornas frihet än i männens, vilket tillsammans med uppkomsten av arvsrätt på fädernet, medförde att det matriarkaliska samhället ersattes av det patriarkaliska. Dom patriarkaliska samhällena kunde därför försörja fler barn än de matriarkaliska, där enbart kvinnornas arbetsinsatser utnyttjades, varför de patriarkaliska samhällena till stor del konkurrerade ut de matriarkaliska.

I det moderna samhället fyller inte äktenskapet samma funktion som förr. Numera kan man genom medicinska metoder fastställa faderskapet, även om kvinnan haft sexuellt umgänge med flera män. Detta har lett till att vi har fått en ändrad moralsyn och ett friare sexualliv. Många män och kvinnor har sexuellt umgänge utan att ingå äktenskap, och gruppen ensamstående mödrar med barn ökar. Vi har därmed fått en utveckling tillbaka mot det matriarkaliska samhället. En viktig skillnad är dock att vi fortfarande har kvar faderskapet. På medicinsk väg fastställs vilken man som är far till barnet varefter fadern döms till att betala underhållsbidrag. Om vi skulle vilja omvandla vårt samhälle till ett matriarkaliskt samhälle måste vi helt avskaffa faderskapet. Det innebär att lagen om fastställande av faderskap måste avskaffas liksom även fäders skyldighet att betala underhållsbidrag. Vilket kvinnoparti skulle vilja sätta upp det i sitt partiprogram? Däremot torde man få många män att rösta på ett parti med dessa krav, bara man inte avslöjar att syftet är att införa det matriarkaliska samhället.

Hos människorna kan beroende på samhällets utformning både ett traditionellt däggjurs­betéende, där männen utkämpar strider med varandra om kvinnorna, och ett parbeteende förekomma där mannen och kvinnan bildar ett par som gemensamt hjälps åt att fostra barnen. För barnen märks skillnaden i att barnen i ett samhälle baserat på parbildning växer upp i familjer med båda föräldrarna, medan de i det andra samhället uppfostras av ensamstående mödrar.

En orsak till att barn till ensamstående mödrar är överrepresenterade bland ungdomar med kriminella problem kan vara att kvinnorna i stor utsträckning skiljer sig från kriminella män varför barn till skilda mödrar i större utsträckning än andra barn har ärvt gener som ger upphov till kriminalitet. Det kan även bero på att barn som uppfostras av ensamstående mödrar av generna får ett beteende som är anpassat till ett samhälle där hanarna måste utkämpa strider med varandra om vem som skall tillåtas att betäcka honorna. Sonen till en ensamstående mor kan bli kriminell därför att hennes gener gör att hon inte klarar av att sätta gränser, då en gränssättande mor skulle hindra sonen i kampen med de andra hanarna. I vårt moderna samhälle med polis, domstolar och fängelser leder dock inte kampen till att sonen får betäcka fler honor, fast det vet ju inte generna.

En tredje orsak kan vara att risken för att behöva betala underhållsbidrag gör att de män som inte påverkas av sina gener visar en större sexuell avhållsamhet än män med ett mer genpå­verkat beteende. Kriminella och missbrukare har oftast varken utmätningsbar lön eller till­gångar, varför dessa oftast inte behöver betala underhållsbidrag. I de matriarkaliska samhällena där männen inte behöver ta ansvar för eventuella barn visar nästan ingen man någon sexuell avhållsamhet. Dessa orsaker, var för sig eller tillsammans, kan vara förklaringen till den ökande kriminaliteten och missbruket i det västerländska samhället. Det är därför viktigt att så många barn som möjligt får växa upp i hela familjer med både mor och far. Jag tror dock inte att det kan åstadkommas genom att göra mannen intresserad av barnen, genom att ge honom en lika stor chans att få vårdnaden vid en skilsmässa. Det kan istället medföra att fler mödrar väljer att vara ensamstående, för att inte riskera att förlora sina barn i eventuella vårdnadskonflikter.

Skillnaderna mellan män och kvinnor är huvudsakligen av biologisk art, men biologin påverkar också beteendet. En dylik skillnad är MAO-halten. Även om den varierar mellan olika individer av samma kön har kvinnor i medeltal 10 till 15 % högre MAO-halt än män. Hos alla djur existerar det under parningstiden parningsbeteenden som är olika mellan honor och hanar. Främst är det uppvaktningsbetéenden som hanarna utför för få honorna intresserade av parning. Dessa är till för att djuren skall kunna skilja på honor och hanar, så att onödiga parningsförsök mellan hanar och mellan honor undviks. Eftersom människan inte har parningsperioder, utan kan para sig när som helst, är det svårt urskilja dessa parnings­beteenden från människans andra beteenden, och man får därmed ett allmänt beteende hos män och kvinnor, som något skiljer sig från varandra, vilket därför kan kallas för könsroller. Då människan liksom andra djur har ett behov av att para sig, har därför människan också ett behov av att hålla sig med en könsroll, för att för det motsatta könet markera, att man är man respektive kvinna. Detta behov är störst under den period på livet då man blivit könsmogen, men ännu inte har hunnit skaffa sig en partner, d.v.s. i ungdomen. Dom som märks i massmedia är dock dom äldre som har skaffat sig familj och barn, och inte längre har så stort behov av att hitta en partner, varför dom upplever könsrollerna som en börda.

Könsrollerna och generna.

Problemet med de genetiskt betingade könsrollerna är att de är skapade i det statslösa natur­samhället och därmed återspeglar de förhållanden som då existerade. Den manliga könsrollen förkastas då den är aggressiv, och den kvinnliga könsrollen ställs upp som ett föredöme. Aggressivitet hos hanarna är något som är gemensamt för de flesta däggdjur. Jag tror inte att man kan avskaffa könsrollerna genom att uppfostra barnen till att inte ha några könsroller. Så länge som barnen är små kan man med denna uppfostran få dem att avstå från könsroller. Problemen kommer sedan i ungdomen då killarna tror att dom måste vara tuffa och aggressiva för att tjejerna skall inse att dom är killar. Man måste därför acceptera att det finns könsroller, och istället inrikta sig på att förändra dom, så att man skapar positiva könsroller som inte kräver att killarna måste vara tuffa och aggressiva.

Problemen med att förändra mansrollen är dels att de män som kan påverkas till att förändra sitt beteende är de som i liten utsträckning påverkas av sina gener, dels att det mänskliga uppvaktningsbetéendet ingår i könsrollen. Om mannen inte har det rätta uppvaktnings­betéendet, kommer inte kvinnornas gener att se till att någon kvinna blir förälskad i honom. De män som inte påverkas av sina gener kan antingen välja att ta efter de genpåverkade männens beteende och behålla den traditionella könsrollen eller att förändra sin könsroll och därmed riskera att förändra även uppvaktningsbetéendet. Därmed finns risken att kvinnornas gener kommer att få kvinnorna att bli förälskade i och därmed para sig med de män som påverkas av sina gener till att behålla den manliga könsrollen och uppvaktningsbetéendet, varvid andelen män som påverkas av sina gener kommer öka. Det är inte tillräckligt att säga att männen givetvis skall tillåtas vara män. För att vi skall kunna förändra mansrollen måste vi veta vad som kan förändras och vad som ingår i uppvaktningsbetéendet och därför skall behållas. I annat fall kommer kvinnornas gener att genom det sexuella urvalet motverka förändringen av mansrollen, genom att andelen män som påverkas av sina gener ökar. Det sexuella urvalet handlar om hur generna hos ett kön påverkas av det andra könets val av sexualpartner. Kvinnorna kan genom det sexuella urvalet förändra mansrollen, men det innebär att kvinnorna måste bli mer medvetna om vad det är för sorts män som de blir förälskade i. De kvinnor som avlar sina barn i fängelsernas besöksrum bidrar genom det sexuella urvalet till att skapa en mansroll där kriminalitet ingår som en naturlig del.

Eftersom generna har en stor betydelse när det gäller sexualitet och fortplantning, kan en alltför hög MAO-halt ha vissa negativa bieffekter. Hos alla djurarter utför hanen genetiskt programmerade uppvaktningsbetéenden, som får honan att bli sexuellt intresserad av honom. Om genernas påverkan på individens beteende kopplas bort med en hög MAO-halt, finns risken att hanen, d.v.s. mannen, inte utför det rätta uppvaktningsbetéendet när han träffar kvinnor, varför kvinnorna inte blir intresserad av honom. Detta kan skapa problem speciellt om han tror på den romantiska iden om att "ödet" kommer att välja ut den "rätta" livspartnern åt honom. För att "ödet" skall gripa in krävs att mannens gener kan påverka honom till att utföra det rätta uppvaktningsbetéendet när han träffar kvinnor, så att någon kvinnas gener påverkar henne till att bli förälskad i honom när han utför detta uppvaktningsbetéende.

I samhällen där mannens förmåga att försörja familjen är viktig och där äktenskap i huvudsak var arrangerade av släkten, var det ingen nackdel med hög MAO-halt. En hög MAO-halt medför att behovet att slåss med de andra männen minskar och han kan undvika missbruk och kriminalitet och därmed arbeta upp sig socialt och bli en attraktiv äktenskapspartner. I dessa samhällen kommer det sexuella urvalet att ge män med hög MAO-halt. I samhällen där männen inte behöver försörja barnen gynnas en låg MAO-halt, då den medför att generna kan påverka mannen till att utföra det rätta uppvaktningsbetéendet då han träffar kvinnor. Kvinnorna kommer att göra olika prioriteringar i valet mellan att välja en man som hon är förälskad i eller en man som är en duktig familjeförsörjare. Att vi har så mycket ensamma människor i dagens samhälle beror på att den allmänna ökningen av levnadsstandarden under 1900-talet har medfört att kvinnorna inte längre väljer en man enbart för att han är en bra familjeförsörjare. Under många generationer har de svåra levnadsförhållandena medfört att det sexuella urvalet prioriterat männens försörjningsförmåga, varför förmågan att utföra det rätta uppvaktningsbetéendet minskat. I samhällen med hög barnadödlighet har enstaka snedsprång med män som kan utföra uppvaktningsbetéende ingen större inverkan på generna. Däremot har män som kan hjälpa kvinnan att försörja barnen och därmed få dem att överleva till vuxen ålder en större inverkan. Förr drabbades ensamstående kvinnor av skam och vanära medan ensamstående mödrar numera får socialhjälp om mannen p.g.a. missbruk och kriminalitet inte kan försörja familjen. Kvinnorna ställer numera därför omedvetet större krav på att mannen skall kunna utföra det rätta uppvaktningsbeteendet och mindre krav på försörjningsförmåga. Det moderna välfärdssamhället leder därmed till ökat missbruk och kriminalitet och bär därmed på sin egen undergång.

Att svenska kvinnor tidigare åkte på sexresor till Gambia, medan män åker till Thailand, är ingen slump. I Afrika är det kvinnorna som arbetar på åkrarna och som tar hand om barnen, varför männen ej behöver försörja familjen, varvid förmågan att utföra det rätta uppvaktnings­betéendet gynnas av det sexuella urvalet. I det statslösa naturtillståndet behöver inte männen försörja barnen. Befolkningstillväxten och den därmed följande organiserandet av stater, vilket skedde sent i Afrika, ökar kraven på männens arbetsinsatser, dels för att försörja barnen, dels finansiera statsmakten. Det medför att mannens försörjningsförmåga prioriteras av kvinnorna i samhällen med utvecklad statsmakt. Slavhandeln medförde att en stor del av Afrikas befolkning såldes som slavar till Amerika vilket höll befolkningstillväxten nere och därmed försenade statsbildningen i Afrika. I Ostasien där befolkningstätheten p.g.a. stora områden med bördig jord, tidigt var stor har statsmakten existerat under längre tid än i Europa, varvid männens försörjningsförmåga under fler generationer gynnats av det sexuella urvalet. Kinesernas arbetsamhet kan ha genetiska förklaringar. Den ekonomiska utvecklingen i Ostasien har varit mycket snabb medan den i Afrika har stagnerat. Att kriminaliteten bland invandrare i Sverige är högre än bland infödda svenskar behöver inte bero på att det finns mer kriminella i de länder som invandrarna kommer ifrån. Det kan bero på att kriminella p.g.a. den humana kriminalvården har ett större incitament att söka sig till Sverige än icke kriminella landsmän. Kriminella har kanske också lättare att få tag i de pengar som behövs för att betala flyktingssmugglarna. Att kriminaliteten är högre bland svarta i USA kan bero på att ensamstående mödrar med barn är vanligare i de svarta ghettona än hos andra grupper. Socialbidragssystemet i USA gör att fadern hotar familjens försörjning om han bor tillsammans mor och barn som då mister rätten till socialbidrag. Detta medför att gener som ger upphov till krimminella män gynnas på bekostnad av gener som ger familjeförsörjare.

Om många kvinnor är genetiskt programmerade att bli förälskade i män med låg MAO-halt, medför det att gener som ger upphov till låg MAO-halt skulle gynnas av det sexuella urvalet. Att det finns kvinnor som känner en sexuell dragning till kriminella män, utan att själva känna något behov av att begå brott, är omvittnat. Bland vilda djur leder kampen mellan hanarna till att förlorare snälla medan segrare är elaka. Förloraren är snäll då han av erfarenhet vet att han blir skadad om han kommer i strid med någon annan, medan segrarna är elaka då dom oftast brukar vinna. Att en kvinna har oturen att endast "träffa" män som misshandlar henne kan bero på att hon har haft oturen att ärva fel gener. Ingen kvinna skulle frivilligt välja en elak och kriminell man. Genom att se till så att hon förälskar sig honom, försäkrar sig dock generna om att hon trots det väljer honom, och därmed parar sig med en hane som har besegrat dom andra hanarna och få söner som ärver hans styrka och aggressivitet och därmed bättre chanser att vinna i kampen mellan hanarna. Kvinnans gener gör att dom kriminella männen upplevs som spännande medan dom snälla känns tråkiga.

Finns det exempel som visar detta? Som nämndeman i Tingsrätten har jag varit med om att döma en man för misshandel av en kvinna enbart på berättelsen av ett vittne som såg miss­handeln, då kvinnan älskade mannen så mycket att hon ej ville vittna mot honom. Ett annat exempel på detta kan visas av Hans Scheike som genom att piska kvinnor, lyckats skaffa sig ett harem på 5 kvinnor. Man kan också hänvisa till Susan Forwards bok "Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem" som behandlar problemet att alltför många kvinnor förälskar sig i män som hatar kvinnor. Jag har även fått vittnesbörd om att kvinnor kan uppleva snälla män som tråkiga. En präst i församlingen har berättat att han har blivit uppsökt av kvinnor som är olyckliga för att dom inte kan älska sin man därför att han är för snäll och de därför måste skilja sig från honom. För att inte bli betraktade som idioter uppger de dock för andra att de skiljer sig för att "de har vuxit ifrån varandra". Vid en bjudning har jag även hört en kvinna öppet berätta att hon skilde sig för att hon inte orkade med sin man då han var för snäll.

I viss mån motverkas detta av att mannen p.g.a kriminalitet och missbruk blir svår att sammanleva med, varför chansen är stor att hon lämnar honom efter ett tag. Om dock förälskelsen varar tillräckligt länge för att han skall hinna göra henne med barn innan hon lämnar honom, blir han dock fri till att göra fler kvinnor med barn, varför hans gener kan få maximal spridning, vilket gynnar spridningen av gener som ger upphov till en låg MAO-halt och kriminellt beteende. Ur samhällets synpunkt vore det dock bättre att gynna spridningen av gener som ger upphov till en hög MAO-halt. Det är därför viktigt att få kvinnorna att inse att det viktigaste för ett lyckligt äktenskap inte är förhållandet inleds med en förälskelse, utan att man väljer en man som är nykter och skötsam.

Kvinnoopinionen.

Egentligen är det besynnerligt att fler kvinnor än män, är motståndare till den tekniska utvecklingen och det moderna samhället. Om man studerar hur förhållandena var förr i världen och hur dom är nu, så är det kvinnorna som vunnit mest på utvecklingen. I det muskelkrävande lågenergisamhället värderades människorna efter deras muskelstyrka, vilket gav ett samhälle där kvinnorna stod lägst. Det moderna samhället är baserat på att människorna genom sitt intellekt kan förändra sina levnadsvillkor, varför människorna numera värderas efter sin intellektuella kapacitet. Genom preventivmedel och fri abort har kvinnorna fått möjlighet att själva reglera barnafödandet. Den minskande barnadödligheten har också medfört att kvinnorna inte längre behöver föda många barn, bara för att några skall överleva till vuxen ålder. I det gamla samhället med många barnfödslar och inga mediciner var det också vanligt att kvinnorna dog i barnsäng. Att många kvinnor dog i barnsäng bidrog också till att skapa det patriarkaliska samhället. I ett matriarkaliskt samhälle, där kvinnorna bestämmer, kan kvinnorna undvika risken för att dö i barnsäng, genom att skaffa få barn, vilket dom inte kan göra i ett patriarkaliskt samhälle, där det är männen som bestämmer. Förr i tiden när människorna levde under svåra förhållanden, var kvinnorna i ett patriarkaliskt samhälle beroende av en man för att kunna överleva, varför överlevnadschansen minskade om dom undvek risken att dö i barnsäng, genom att inte skaffa sig en man. Detta leder till att ett patriarkaliskt samhälle får en högre nativitet än ett matriarkaliskt samhälle. Även om det så långt tillbaka i historien, att det inte finns dokument som kan bevisa motsatsen, funnits matriarkaliska samhällen, har dessa genom sin lägre nativitet, genom historiens gång blivit utkonkurrerade av de patriarkaliska. Att männen i genomsnitt har större muskelstyrka än kvinnorna kan bero på att gener som ger männen större muskelstyrka, och som därmed skapar ett patriarkaliskt samhälle, gynnas i det naturliga urvalet, på grund av de patriarkaliska samhällenas högre nativitet.

Orsaken till att kvinnor är mer negativa än män till det moderna samhället kan därför inte sökas i att de skulle ha fått det sämre, utan måste bero på andra orsaker. På 60 och 70 talet var den förhärskande ideologin att skillnaden mellan män och kvinnor berodde på att kvinnorna p.g.a förtrycket i det gamla samhället skulle ha blivit tvingade att vara annorlunda än männen, och att skillnaderna därför skulle försvinna när man skapade jämlikhet. Kvinnorna skulle med andra ord bli som män, och dom kvinnor som ville vara kvinnliga betraktades som indoktrinerade. På den tiden var det höjden av kvinnoförakt att påstå att det skulle finnas naturliga skillnader mellan män och kvinnor. Dock har många kvinnor upptäckt att dom har ett behov av att vara kvinnliga. För att rättfärdiga sitt behov av att vara kvinnor måste dom genom att hata det moderna samhälle som männen har åstadkommit, visa att dom inte vill vara kvinnliga, därför att dom är indoktrinerade och förtryckta av männen. För att för sina medsystrar legitimera sitt behov av att vara kvinnliga måste dom därför hata "manssamhället". I feminismen framställs det därför som att kvinnorna står för det goda medan manssamhället står för det onda. Det är möjligt att de som blir feministerna har ärvt gener som gör att dom förälskar sig i män som super och slåss och då dom tror att de män som de förälskar sig i utgör ett slumpmässigt urval av alla män drar dom slutsatsen att alla män är likadana. Då den moderna teknologin har till stor del kommit fram genom männens insatser måste den därför framställas som ond, varvid alla negativa konsekvenser överdrivs, och allt gott som har åstadkommit förtigs. Orsaken till krig beror enligt denna ideologi på att männen tycker om att slåss, varför kvinnorna måste skapa fred genom att se till att männen inte har några vapen att slåss med. Fredsarbetet har därvid kommit att ensidigt inrikta sig på nedrustning, och dom som talar om de bakomliggande orsakerna till krig, som förekomsten av totalitära regimer, förtryck och bristande respekt för mänskliga rättigheter, utpekas som krigshetsare. När utvecklingen numera gått så långt att kvinnor tillåts att vara kvinnor utan att dom måste legitimera det genom att anse att män är onda, kommer kvinnorna att ompröva sin negativa inställning till tekniken och det moderna samhället. Medan det på 70-talet ansågs som kvinnoförakt att påstå att det skulle finnas skillnader mellan män och kvinnor, anses det numera som kvinnoförakt att inte ta hänsyn till skillnaderna.

Romarrikets fall och den kinesiska muren.

Rättsväsendets inverkan på generna har medfört en successiv förändring av människans gener vilket har haft ett stort inflytande på historien. Ett exempel är romarrikets fall som kan förklaras som ett resultat av denna genetiska förändring. Romarrikets fall är ett resultat av att det romerska riket erövrades av germanska stammar från Nordeuropa. Generna för människorna i det romerska riket påverkades av rättssystemet medan generna hos de germanska stammarna fortsatte att utvecklas på det rättslösa natursamhällets villkor. Det naturliga urvalet kom därför att hos de germanska männen gynna de gener som ger upphov till muskelstyrka och aggressivitet, medan motsvarande gener hos männen i det romerska riket motverkades av rättssystemet. Detta medförde att när romerska soldater på slagfältet mötte germanska krigare kunde de senare p.g.a. större muskelstyrka och aggressivitet besegra de romerska soldaterna. Romarna försökte skydda sig genom att bygga murar längs gränsen samt värva germanska soldater. Detta hjälpte dock inte i längden utan det romerska riket erövrades av germanerna och styckades upp i smådelar.

Motsvarande utveckling kan även studeras hos det kinesiska riket, som på samma sätt erövrades av mongoliska stammar från norr. Även kineserna försökte skydda sig mot vildarna från norr genom att bygga murar längs nordgränsen. Att det kinesiska riket bestod beror på att mongolerna valde att behålla riket som en enhet när de hade erövrat det. Den kinesiska kejsaren byttes ut mot en mongol som regerade över riket med hjälp av en mongolisk arme.

Motsvarande utveckling kan inte ske i modern tid. Idag är det vapenteknologi och industri­kapacitet som har ett större inflytande på resultatet på slagfältet än muskelstyrka och aggre­ssivitet hos soldaterna. Om krigen mellan romare och germaner hade utkämpats med kulsprutor och kanoner istället för med svärd och spjut, hade industrikapaciteten hos det romerska riket haft en större betydelse för utgången än en större muskelstyrka och aggressivi­tet hos de germanska krigarna. Utgången av andra världskriget avgjordes av att USA hade mycket större industrikapacitet än nazisternas tredje rike. Hitler var med sina idéer om att avla fram en arisk ras 1000 år efter sin tid.

Det humana urvalet.

Det är synd om människorna ty dom är skapade genom naturligt urval. En stor del av problemen i samhället som missbruk och kriminalitet är negativa bieffekter av att människorna är skapade genom det naturliga urvalet. I det moderna välfärdssamhället har dom gener som ger ökat missbruk och kriminalitet fått ökad spridning. Välfärdssamhället är därmed evolutionärt instabilt och är dömt till att gå under. Om man tar från var och en efter hans förmåga och ger till var och en efter hans behov, kommer det naturliga urvalet att leda till att andelen individer med förmåga minskar samtidigt som andelen med behov ökar. Speciellt invandringen bidrar till detta då individer med behov har starkare skäl än individer med förmåga att invandra till länder med stor grad av omfördelning. Detta visas av de stora sociala problemen i bostadsområden med stor andel invandrare. Att enbart försöka lösa de sociala problemen med skatter och bidrag, s.k. social ingenjörskonst, leder till ökande sociala problem, främst i form av kriminalitet och missbruk. Samtidigt erhålls en statsfinansiell kris orsakat av ökande utgifter och minskande skatteintäkter.

Ett evolutionärt stabilt samhälle kan skapas på två sätt. En lösning är att man avskaffar man välfärdssamhället och låter det naturliga urvalet åter verka fritt. Vi kan skapa ett samhälle där brottslingarna avrättas och missbrukarna får svälta ihjäl. Detta är dock en mycket inhuman lösning på problemet, och därför oacceptabel. Då vi vill ha ett humant samhälle där vi hjälper dem som har det svårt, men som dessutom är evolutionärt stabilt, måste vi ersätta det naturliga urvalets negativa inverkan på människornas gener med ett humant urval, som eliminerar det arv som ger upphov till sociala problem. Det kan inte vara en rättighet för alla att få föda barn, utan samhället måste istället ta ansvar för att de barn som föds får ett drägligt liv.

Somliga vill på "moraliska" grunder stoppa DNA-hybridforskningen, trots de resultat det kanske kan ge i kampen mot ärftliga sjukdomar. Samma sorts argumentering som används mot DNA-teknik, kan även användas mot canceroperationer. "Genom att vi opererar bort cancer visar vi därmed att cancer är en oönskad egenskap, varför cancerpatienter därmed inte har något människovärde. Dessutom kan ju läkarna om dom tilläts att operera bort cancer även börja operera bort annat, varvid det finns risk för att dom kan tillverka ett frankenstiens monster på operationsbordet." Exemplen visar att argumenteringen är absurd. Vi botar inte sjuka människor därför att vi inte kan acceptera dom som människor, utan därför att vi inte vill acceptera att dom är sjuka.

Det finns många som vill stoppa forskning som dom anser kan användas till hemska saker. Att stoppa forskning är dock inte möjligt därför att man måste ha kunskapen först innan man kan veta vad den kan användas till, och då är det för sent att stoppa den. Grundforskning handlar om att söka efter ny kunskap, medan tillämpad forskning handlar om att tillämpa kunskaperna i nya produkter och processer. Även om en vetenskapsman skulle försöka stoppa en upptäckt genom att bränna sina handlingar, så kommer någon annan förr eller senare att göra samma upptäckt, varför han endast har fördröjt upptäckten, inte stoppat den. Den vetenskapliga utrustning och den bakgrundskunskap som möjliggjorde för honom att göra upptäckten, finns ju även tillgängliga för andra forskare. Om han varnar andra för vad han forskat på när han gjorde sin "farliga" upptäckt, kommer andra som inte bedömer denna upptäckt som farlig, att söka rätt på vad han har gjort för upptäckt. Eftersom alla kunskaper kan användas både till gott och  ont, är det troligt att man snarare stoppar de goda användningarna istället för de onda. I kapitlet fattigdom skapar förtryck redogjordes för hur människorna i ett fattigt samhälle, för en hård kamp för att överleva, vilket ger ett ökat förtryck, och därmed ett större behov av att utföra onda handlingar. Då all kunskap bidrar till den tekniska utvecklingen, vilken ger ökande resurser, blir resultatet av att stoppa ny kunskap att resurserna blir färre, vilket gör att människorna får större behov av att utföra onda handlingar.

DNA-hybridforskningen kan ge möjligheten att se till att människor föds utan ärftliga sjuk­domar. Dom egenskaper som avses att rättas till genom DNA-teknik är sådana egenskaper som medför att personen sedan han fötts är tvungen att genomgå medicinska behandlingar. Det är mer humant att se till att människor föds utan medicinska defekter, än att dom sedan dom fötts är tvungna att genomgå oftast plågsamma medicinska behandlingar. Man har också diskuterat möjligheten att genom genterapi bota redan födda. Dessutom måste vi om vi skall skapa ett bättre samhälle för alla eliminera de gener som ger upphov till alkoholism, kriminalitet och social utslagning. Människan har av humanitära skäl genom sjukvården avskaffat evolutionsmekanismernas inverkan. Då mutationer sker slumpmässigt, sker de oftast i negativ riktning, varför de finns risk för att arvsmassan successivt kommer att degenereras. Bland dom vilda djuren sorteras dylika defekter bort genom att djuret ifråga inte överlever i den hårda kampen om tillvaron, varför djurens arvsmassa hela tiden renas från medfödda defekter. För människans del medför sjuk- och socialvård att människor trots medfödda defekter överlever, vilket medför att vi kan förvänta oss, om inga åtgärder görs, att mängden medfödda defekter kommer att öka med tiden. Alternativet till DNA-hybridtekniken är därför att återskapa ett omänskligt samhälle utan sjukvård, där det naturliga urvalet åter fritt kan verka.

Kriminaliteten och alkoholismen är våra största samhällsproblem. Utan dessa skulle vi få ett mycket bättre samhälle med betydligt färre socialt utslagna människor. Även för oss andra skulle ett avskaffande av kriminaliteten och alkoholismen ge avsevärda förbättringar. Enligt nykterhetsrörelsen kostar enbart alkoholismen i snitt 11000 kr per år i högre skatt för varje skattebetalare. Ett avskaffande av kriminaliteten medför också en minskad social isolering. Många människor vågar inte ta kontakt med främmande människor då dom är rädda för att främmande individer kan vara kriminella. Genom medicinska åtgärder som syftar till att öka MAO-halten hos individer med låg MAO-halt kan man motverka både alkoholism och kriminalitet. Försök med att bota alkoholister genom att höja serotoninhalten har påbörjats. Forskning om hur vi skall åstadkomma detta är mycket angeläget.

Innehållsförteckning