Eftersom försurning
orsakad av luftförore-
ningar misstänks ge ökad korrosion hos kon-
struktioner i mark, har laboratorieförsök
utförts för att se om försurningen
påverkar
korrosion genom verkan av luftningsceller.
Luftningsceller uppkommer där en del av t.ex.
ett vattenledningsrör ligger i lera
och en
anan del i sand. Syre tillförs lättare
till
den del som ligger i sanden, varför denna del
blir katod, och den som ligger i
lera blir
anod och korroderar.
|
Vattenmättad
jord
Korrosionsströmmens
storlek uppmättes till:
Testserie |
1 |
2 |
3 |
Oförsurat
vatten
Försurat vatten |
23-24µA
8-10µA |
14-18µA
14-26µA |
0-7µA
<1µA |
|
 |
I vattenmättad
jord uppmättes endast små
korrosionsströmmar som resultat av liftnings-
cellers inverkan
I vattenmättad
jord under grundvattennivån för-
väntas därför inga luftningsceller.
Ingen effekt kunde
urskiljas av försurningen.
|
En försökscell
konstruerades där ena halvan
fylldes med lera och den andra halvan med
sand. I cellen monterades två prover av
seg-
järn, det ena i lera och det andra i sand. Pro-
verna som förenades med en yttre ledning, där
strömmen mättes med en nollresistansamper-
mätare.
Vatten sprejades
dagligen på jorden i cellen,
motsvarande 3 mm "regn". Två typer av vatten
användes:
- Vatten utan tillsats
av syra.
- Vatten försurat
med svavelsyra till
pH=4,0.
|
Torr jord
Korrosionsströmmens
storlek liksom strömmens
ökning vid "regn" uppmättes till:
Testserie |
1 |
2 |
3 |
Oförsurat
vatten
Strömm
Ökning vid "regn"
|
19-40µA
12-17µA |
6-7µA
2-3µA |
5µA
3µA |
Försurat
vatten
Strömm
Ökning vid "regn"
|
32-40µA
16-28µA |
8µA
4µA |
6-7µA
7µA |
|
 |
I luftad jord
blir korrosionshastigheten större
p.g.a. större syretransport i sanden.
Små korrosionsströmar
uppmättes i torr jord,
men kraftig korrosion observerades på katoden.
Den dåliga
ledningsförmågan medförde att
effekten av luftningscellen blev liten,
och
korrosionen ägde främst rum på katoden.
Att korrosionsströmmen
ökade vid "regn", visa-
de att cellen var alltför torr för att en luftnings-
cell skulle fungera.
Försurningen
påverkade korrosionen genom att
strömmökningen vid "regn" blev större.
|
För att studera
hur fuktighetsgraden påverkar
korrosionen varierades vattennivån i försöks-
celeln med hjälp av utloppet. Tre vattennivåer
valdes:
- Vattennivån
i cellens överkant.
Vattenmättad jord.
- Vattennivån
under cellen.
(Utloppet 35 cm under överkanten)
Torr jord.
- Vattennivån
i cellens underkant.
(Utloppet 15 cm under överkanten)
Delvis torr jord.
|
Delvis torr jord
Korrosionsströmmens
storlek liksom strömmens
minskning vid "regn" uppmättes till:
Testserie |
1 |
2 |
3 |
Oförsurat
vatten
Strömm
Minskning vid "regn"
|
34-64µA
till 0 |
30-45µA
20µA |
29-35µA
11-32µA |
Försurat
vatten
Strömm
Minskning vid "regn"
|
63-66µA
till 0 |
25-67µA
9µA |
67-100µA
10-25µA |
|
 |
I delvis torr jord,
strax ovanför grundvattennivån,
uppmättes de största korrosionsströmmarna;
effekten av luftningscellen var störst i detta fall.
Att korrosionsströmmen
minskade vid "regn",
visade att cellen var något för våt
för att en
luftningscell skulle fungera optimalt.
Den uppmätta
korrosionsströmmen var större
för den försurade cellen, än för den oförsurade.
Försurning medför
att korrosion orsakad av
luftningsceller blir större.
|